JAPP!

JAPP! ;) 

När det blir varmare ute och en efterängtad vår kommer till oss så kommer jag börja blogga på min gamla blogg igen. Har tagit ett års paus från den nu för att testa lite andra blogg-motorer och sådant. Men blogg.se är nog bäst ändå tror jag. Sen har jag ju också bloggat på den bloggen (magnifik.blogg.se) sedan 2008 och det var min första blogg också. Så, jag tror jag kommer gå tillbaka till den till våren... Men jag kanske ändrar mig senar, vi får väl se vad tiden utvisar (för att snacka gamla ordspråk)!

Och där kommer jag nog blogga om lite mer allt möjligt. Vardg, foto, tankar, tips etc... Kanska chill blogg om man säger så! ;)

Här är paketet från Kan Dee!

Hinner inte öppna det nu för nu ska jag sticka till Mathilda. Vi ska ha spa-kväll, göra fruktsallad och spela wii/sims. Ska bli skitmysigt! =D

Ja, som ni vet är jag hemma idag igen. Vilket också innebär att jag måste börja ta igen lite.

Och att plugga hemma är så mycket svårare än man kan tro! I alla fall om man har en dator, mobil, tv, säng, bok, nintendo (tönt jag vet), musik, kamera, photoshop, facebook, mat, filmer, smink... Ja, you get the point. Och om inte så säger jag det: Det är väldigt lätt för mig att bli distraherad av andra saker än det som jag borde göra.

Men det är ju väldigt till och från. Det beror nog lite på vad man pluggar (1), på vilket humör man är på (2) och vad man gör det till (3) :

1. Ska man plugga något som man faktiskt tycker är kul och intressant (i mitt fall kanske språkhistoria, foto eller So) så går det nog som en dans men är det något tråkigt (no, matte eller spanska) så känns det bara så motigt att man inte får något gjort. Det finns det tyvärr inget att göra åt. Det man tycker är kul tycker man är kul och tvärtom. Inte så mycket att göra åt saken liksom.

2. Känslorna spelar väl också en väldigt stor roll. Är man glad och peppad så kanse man till och med VILL sätta sig och studera det periodiska systemet och skriva uppsatser på latin. Eller så är det helt tvärtom. Man vaknar upp och fullständigt hatar världen, vilket inkluderar skolarbete. Och ja... det säger u sig självt. Kanske inte så supersugen att sätta sig med matteboken då.

3. Mitt vanligaste problem, det är så mycket som distraherar mig. Men efter mina erfarenheter så vet jag nu vad jag behöver för att det inte ska bli så. Jag måste till exempel i princip låsa in mig i ett rum, ha lugn musik på låg volym och en att göra lista där det står exakt vad jag måste göra. Och så får jag inte ha någon dator eller mobil i rummet och en kopp te. Då kan jag plugga i princip vad som helst, hur länge som helst... Vilket är exakt det jag nog måste göra nu...

Något att tänka på? :)

Snälla, ingen reklam för nej jag kommer inte gå in på era bloggar för att ni går in på min blogg uta att läsa ett skit av det jag skriver utan för att skriva "Hej, har du lust att gå in på min blogg? Jag uppdaterar varje dag och den är läsvärd! Just nu pågår veckans blogg, kanske är det du?". Tror ni på fullt allvar att jag kommer tänka "Ja, åh vilken trevlig människa henne följer jag!" Nej inte riktigt. Så kommentera gärna, om i har åsikter om det jag skriver så please, be my guest! Tycker bara att sådant är kul och intressant! Men om du bara ska skriva reklam för din egen blogg så gör det någon annanstans. För jag bryr mig inte.

Om du nu ändå gör detta kommer kommentaren att raderas direkt.

Är hemma idag, var det igår också. Jag är inte sjuk, mår bara piss och orkar inte gå till skolan. Känslorna och familjen kommer ändå före. Plus att de betyg jag får denna termin och nästa inte kommer spela NÅGON roll i nians slutbetyg. Så jag är inte så orolig för att komma efter. Dessutom så vet mina lärare om min "sittuation" så ja... De förstår...

Är helt livlös. Har inte ork med någonting... Men om ni inte läst mitt inlägg som jag skrev häromdagen (klick!) så gör det nu! Så jag inte behöver förklara något... Mitt liv kan beskrivas med en suck just nu. En stor, fet jävla suck... Det är allt jag har att säga om mitt humör för tillfället.

Hur som helst så ska jag ner och hämta ut ett paket idag (Kan Dee-linnet). Typ den enda som behöver göras... Asså jag blir fett rädd för mig själv! Jag orkar inte med någonting längre!? VAD HÄNDER?! X'O

Det hugger i hjärtat
Det svider i ögonen
Jag är ett skal
Så tom och trött
Men jag är inte rädd för jag vet vad det är. 
Det du. 
Det finns en väg
Som jag själv har byggt
Men du hjälpte till
Det är till din förtjänst 
Jag ska gå denna väg 
Hand i hand
Men de som ej sviker
Jag ska gå nu
Jag känner deras händer
Och jag känner inte dina
För du har svikit
Du lämnade ett tomrum
Dina händer i mina
Du släppte och vägrade gå
Med mig genom livet
För du har svikit
Det hugger i hjärtat
Det svider i ögonen
Jag var ett skal
Så tom och trött
Utan riktning
Blev alltid stött
Men jag ska gå nu
Hand i hand
Med de som ej sviker
Och jag känner inte dina 

Glömde berätta en sak!

För några nagar sedan vann jag ett skitsnyggt linne från Kan Dee! Happy me! =D

Följer hennes blogg och det borde ni också göra, hon skapar helt fantastiska konstverk och sedan trycker hon vissa av dem på kläder som hon säljer via sin webb-shop: Kan Dee Shop. Tycker hon är en väldigt stark och begåvad tjej som verkligen vet vad hon vill. :)

Här har ni inlägget! Sjukt snyggt, ni fattar inte hur glad jag blev när jag fick det där mejlet som det stod: "Grattis" på och avsändaren var Kan Dee! =D

En av hennes eventuellt kommande tryck på toppar inför Alla Hjärtans Dag ser ut så här. Såå snyggt och jag kommer garanterat att köpa det när/om det kommer!

Aja, ville bara tipsa om henne! Awsome! ;) 

Och till dig Sandra: Tack såå himla mycket! Har sagt det förut men jag säger det igen: Du förstår inte hur glad jag faktiskt blev! =D Kram!

Coldplay - Fix You 

Inser att jag bara gömt mig bakom en fasad. En sköld som jag byggt upp för att visa upp för andra så att de inte ska se. För om de inte ser så behöver man inte prata om det. Men när jag sedan ser mig i spegeln så lurar jag mig själv. Jag ser min fasad och tror att allt är bra. Jag tar aldrig itu med hur jag egentligen känner. Och om jag inte gör det så kommer fallen att vara längre, djupare, och med hårdare landning som gör ondare och ondare för varje gång. 

Men samtidigt vet jag inte vad jag känner. Det är så mycket upp och ner. Det kan pendla mellan "Jag-kommer-aldrig-mera-bli-glad-mitt-liv-suger"-känslor till "Allt-är-så-jävla-underbart-jag-älskar-mitt-liv"-känslor så snabbt. Det kan gå ett dygn. En timme. Och det skapar ju också en slags oro. Vad känner jag egentligen? Hur mår jag? Är jag glad? Har jag gått vidare? Är jag ledsen? Behöver jag hjälp? 

Men det kanske är okej ändå, att inte veta. Tids nog kommer jag nog veta, men just nu vill jag njuta av livet och allt vad det innebär. Men ändå inte glömma att utan sorg finns det ingen glädje. Så tillåt dig själv att gå ner, för att sedan komma upp ännu starkare. 

För varje gång man faller ner så reser man sig högre efteråt. Vilket också gör att fallet blir längre men efter kommer man ännu högre och så vidare. Man blir stark av det. Och då är det ingen fasad men har byggt upp. Då är det äkta. Då är det dig själv du ser i spegeln. Ingen annan. Då är det äkta.